Lite mer om mig själv
Kategori: Allmänt
Under hela mina barndom har jag tyckt att resten av världen har varit konstig. Jag har aldrig uppfattat mig själv som annorlunda utan istället tyckt att alla andra varit dumma. Det var egentligen inte förrän jag träffade Marika och hon började prata om sin son som också är autistisk som tanken började väckas. Jag tror att det var när jag efter sommaren skulle börja på skolan i Östra Ljungby som det första gången dök upp i mitt huvud att jag kanske hade liknande problem.
Det var ingen rolig insikt att upptäcka att skolan funkade för alla andra men inte för mig. Det var tredje linjen jag försökte gå och det kröp i hela mig varje dag jag skulle dit. Innan dess hade jag lyckats övertala mig själv till att det var de andra det var fel på och inte mig. Parallellt med detta talade jag mycket med Marika och fick höra en del om hur hennes son fungerade.
Under min barndom har jag ofta fått höra att jag var dum och jag har trott på det. Det har ofta handlat om saker som är självklara för andra men oöverstigliga hinder för mig. Problemet för mig är att jag inte förstår att folk menar väl när de gör något dumt mot mig. Jag dömer folk efter vad de gör och inte vad de menar att göra. Det har också med min diagnos att göra, jag kan helt enkelt inte se att de menar väl när de gör illa.
När jag upptäckte att nåt var fel gick jag först ner i en depression och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Ibland blir jag också arg för att jag inte förstår varför jag ska behöva ha den här skiten. Det är frågan jag ställer mig hela tiden, tyvärr utan att få nåt svar. Till slut ställde jag en fråga till mamma, mest på skämt faktiskt, om hon trodde att jag kanske hade någon slags autism. Det intressanta i det läget var att mamma berättade att hon faktiskt trodde att det var så.
Då hade hon suttit och kollat på internet och kommit fram till just att jag nog kunde vara en Aspergare. Tiden som följde därefter blev en riktig berg- och dalbana. Vi ringde in en "egenremiss" till psyk i Hässleholm och nån månad efter det satte utredningen igång. Denna blev nog den jobbigaste perioden i mitt liv eftersom jag blev tvungen att gräva i allt som hänt mig för att psykologen skulle få grepp om mina svårigheter.
Utredningen inleddes den 15 oktober och i februari var diagnosen klar, Aspergers syndrom. Enligt psykologen passar jag in på alla kriterier för denna diagnos men jag har också andra svårigheter. Detta äör ytterligare ett problem med dessa diagnoser, dom går in i varandra och de flesta av oss passar in på flera diagnoser men i olika grad.
Nu är jag trött och måste sova så jag får berätta mer en annan dag. Stay tuned for more information.
Så här kan du stödja:
Falabella 100 kr
Shetlandsponny 200 kr
Islandshäst 500 kr
Tinker 1 000 kr
Arab 1 500 kr
Br. fullblod 2 000 kr
För den som betalar någon av de tre högsta nivåerna ingår också en träff där jag berättar om mig själv, om skolan och om hur jag tänker mig framtiden. Här på bloggen kommer även en lista med namn och summor att publiceras. Prata gärna med era vänner eller arbetsgivare om det är någon som har lust att köpa en häst.. Vi behöver få ihop 18 000 skr. Pengarna kan ni sätta in på mitt konto i Swedbank, clearing 8214-9 nr 353200448-2. Skriv insamling och ert eller företagets namn på inbetalningen. Om vi inte klarar det vill vi ha möjlighet att skicka tillbaks pengarna.
