Okej, innan ni hör det från någon annan. Jag har valt att avsluta kursen innan den börjat. Att åka iväg och jobba i ett annat land är inte för alla, mer specifikt inte för någon som tycker det är ett helvete att bo tre dagar på ett ställe som är 20 minuter bort från hemmet. Jag ber inte att ni ska förstå, jag ber bara er att respektera mitt beslut även om ni inte håller med mig. Det blev helt enkelt för mycket och jag har tillräckligt med min egen besvikelse, jag vill helst inte att ni påminner mig om det.
Alla som har hjälpt till ekonomiskt eller med saker kommer att bli ersatta snarast möjligt. Jag är medveten om att detta har varit mitt livs chans och nu måste jag göra det bästa för att drömmen på något vis ska bli verklig ändå. I skrivande stund utkämpas tredje världskriget inom mig men i mitten av allt finns trots allt en känsla av lättnad över att snart vara på väg hem vilket gör att jag ändå känner att mitt beslut var det rätta. Jag vet inte om jag kanske kommer att ångra det senare men då får jag ta det då. Återigen ni ska inte tycka synd om mig, men snälla respektera i alla fall MITT beslut.
Dagen idag har ägnats åt de sista förberedelserna inför resan. Vi har packat, klippt mig och haft lite avskedsfest samtidigt med mammas födelsedagsfirande. Imorgon klockan 07.03 sätter vi oss på tåget, Stoffe och jag, för att åka ner till Kastrup och klockan 10.45 lyfter planet mot Stansted. Jag skulle ljuga om jag sa att mina känslor är något annat än mixade. Jag har längtat efter den här dagen i nästan ett år, men just nu känner jag mig väldigt osäker.
Jag, som aldrig tidigare varit hemifrån i mer än en vecka, ska nu sätta mig på ett plan för att flyga bort och inte komma hem på mer än ett och ett halvt år. Det är i alla fall tur att Newmarket är så pass nära att jag kan få besök även om jag inte kommer att kunna komma hem själv för att hälsa på. För efter vad jag förstått kommer det att bli mycket jobb under hela praktiktiden. Så mycket att jag troligen inte kommer att kunna åka hem innan den tiden är slut. Men besök kommer jag ju att kunna ta emot, trots allt så kan jag ju inte jobba dygnet runt.
Från och med häromdagen finns jag också på Facebook, dock rätt så gömd men med hjälp av mina syskon tror jag att man kan hitta mig. Jag kommer att försöka hålla er uppdaterade här även om det kan bli tufft i början. Det är ett späckat schema på skolan. Men korta Facebook-uppdateringar blir det säkert, förhoppningsvis med lite bilder också.
Nu ska jag bara lägga ner de sista sakerna i väskan innan jag ska se om jag kan sova lite också. Tack till alla som hjälpt till, jag hoppas kunna tacka er mer personligt i framtiden.
Ett av de tillfällena när jag blev riktigt rasande inträffade häromdagen. Mamma berättade att någon av hennes FB-kontakter länkat en artikel från en amerikansk tidning där skribenten kopplat ihop skolskjutningarna som hänt i Amerika med autism och då främst Aspergers. Han menade att personer med Aspergers är mer benägna att ta till våld än andra.
Och detta påstående byggde han på att Adam Lanza (killen som sköt i Newtown) var diagnosticerad Aspergare. Om detta stämmer vet jag inte men det kan säkert vara sant. Personer med Aspergers är inte någon homogen massa utan främst individer. Och bland dessa kan det naturligtvis även finnas personer som är benägna att ta till våld. Men att därmed koppla ihop autism med skolskjutningar är lika dumt som att koppla ihop terrordåd med muslimer. Som vi fick erfara 2011 är det inte alla terrordåd som begås av muslimer.
Själv tror jag att den största anledningen till att det förekommer skottlossningar i USA är deras 220 år gamla oerhört liberala vapenlagar. Vapenförespråkarna (NRA till exempel) stödjer sitt ställningstagande på en författning som skrevs under en tid då det fanns risk att anfallas av såväl björn som puma eller andra vilda djur. Dessutom hade vapnen en eldhastighet med maximalt tre skott per minut eftersom de var mynningsladdade. Jag tror inte att de som skrev denna konstitution räknade med att varje människa kunde få tillgång till exempelvis vapen med 30 skott i ett magasin som kunde tömmas på ett par sekunder.
Detta är min åsikt. Man säger visserligen att det inte är vapnen utan människorna som dödar men utan snabb tillgång till vapen hinner människan tänka en extra gång.
Jag vet att det här inlägget egentligen inte har ett enda dugg med varken galopp eller hästar att göra men jag var bara tvungen att få det ur mig.
Nu börjar det verkligen närma sig. Om tre och en halv vecka är det dags. Det mesta börjar falla på plats men det finns fortfarande en del som måste ordnas. Framför allt måste jag se till att komma tillbaks i form efter snöstoppet. Det blev svårt att springa och därför mindre träning under en period när det var halt.
Storebror Stoffe kommer att följa med för att hjälpa mig att ta mig och mina grejor till skolan. Det ska bli riktigt roligt att få visa honom stället där jag sedan ska tillbringa den första tiden i England. Jag får väl erkänna att just nu har jag nerverna lite utanpå kroppen vilket familjen ibland får lida för. Men det är nog inte så konstigt.
Jag hoppas att ni haft det trevligt under jul och nyårsfirandet. Funderar också en hel del på hur det ska bli med bloggandet när jag kommer till England. Eventuellt blir det i form av videobloggar på YouTube eftersom det blir lättare och jobbet kommer att ta mycket både tid och energi.
Så här kan du stödja:
Falabella 100 kr
Shetlandsponny 200 kr
Islandshäst 500 kr
Tinker 1 000 kr
Arab 1 500 kr
Br. fullblod 2 000 kr
För den som betalar någon av de tre högsta nivåerna ingår också en träff där jag berättar om mig själv, om skolan och om hur jag tänker mig framtiden. Här på bloggen kommer även en lista med namn och summor att publiceras. Prata gärna med era vänner eller arbetsgivare om det är någon som har lust att köpa en häst.. Vi behöver få ihop 18 000 skr. Pengarna kan ni sätta in på mitt konto i Swedbank, clearing 8214-9 nr 353200448-2. Skriv insamling och ert eller företagets namn på inbetalningen. Om vi inte klarar det vill vi ha möjlighet att skicka tillbaks pengarna. Om du vill vara anonym går det också bra. Då skänker vi istället pengarna till en Aspergerförening.
